bakgrunden

Jag heter Julia Grenmark. Är 21 år och bosatt i Uppsala sedan barnsben.I Januari 2015 tog jag min licens som Personlig Tränare. Under hösten 2014 registrerade jag mitt eget företag som jag på sidan om allt läsande smygstartat med, där fokus ligger på mitt jobb som PT.

Mitt intresse för träning och idrott har funnits sedan 6 års ålder då jag för första gången tog grepp om innebandyklubban. Följt av att fotbollsskorna åkte på, ridvästen lika så och efter de provade jag på det mesta. Men efter många års testande så valde jag tillslut att satsa på en sport, och det blev innebandyn. Efter flera års innebandyspelande började en satsning att ta fart. Jag blev värvad från flicklaget upp till damlaget vilket jag både tyckte och tänkte att detta skulle vara de som var avgörande för om jag skulle fortsätta mot eliten. Jag tänkte varken på att det var ett väldigt stort hopp rent divisions mässigt eller att de betydde dubbelt så mycket träning. Satsningen började med en rivstart och gick förvånansvärt bra, allt eftersom så falerade min träning rent kvalités mässigt och de ända som betydde något för mig var mängden och antalet timmar i både gymmet och på planen. Jag drog på mig överbelastnings skador. En sliten kropp som skrek efter vila, kvalité, näring och återhämtning, som var raka motsatsen av vad den fick. Så jag presterade bara sämre och sämre under en längre tid (Vilket jag då inte förstod varför). Men som tillslut resulterade i ett sämre självförtroende och en helt trasig kropp. Då fick jag glömma elitsatsningen och lägga klubban på hyllan.

Det är lätt att vara efterklok och jag önskade att de hade funnits en person runt mig vid den tidpunkten som hade sett vad jag höll på med och att jag helt sprang åt fel håll. Att någon hade berättat för mig vad konsekvenserna blir om man inte tar tag i skador på en gång och om hur viktigt det är med kvalitén i träningen. Att det inte är farligt att några veckors återhämtning för att ta tag i skador och låta kroppen vila och få rätt träning och rörelse, för att sedan komma tillbaka som en bättre idrottare och njuta av glädjen som idrott ger en. Men som jag brukar säga så “antingen lyckas man eller så lär man sig något”. Jag har inte sett mitt “misstag” som just ett misstag för jag lärde mig något av de hela och nu satsar jag på att få dela med mig av den kunskapen som jag samlat på mig som jag bär idag. Jag vill vara den personen som besitter svar om hur träningen ska hanteras med kvalité och hur vi förebygger skador. Mitt driv av att kunna besvara frågor som hur vi på bästa sätt tränar skadeförebyggande eftersom de fortfarande är otroligt mycket skador, hur vi håller idrottare skadefria redan från början och hur vi ökar prestationerna. Nyfikenheten och drivet gör att jag väljer att satsa som tränare och vara guiden till de idrottare som vill ha hjälp idag.

Det är en spännande väg jag har valt att gå men de bästa av allt är att för varje dag jag jobbar som tränare så inser jag bara mer hur rätt jag har valt och hur mycket jag har att ge av mig själv till er andra där ute.

Så min bakgrund inom träning ser jag bara positivt på, för om allt inte hade blivit just som de blev hade jag inte stått där jag är idag. Och jag är evigt tacksam att jag valt detta fantastiska jobb som är min passion och mitt största driv i livet.